Ute lyser solen i ett vindstilla men kvalmigt Örebro.
Jag hoppas att åskan kommer snart.
I mitt huvud är det storm. Det kommer att gå över, förstås, men just nu stormar det likt ett utav Viking Lines fartyg på osäkert vatten, där passagerarna flyger omkring som berusade vantar i korridorerna, ungefär så känns det.
Trötta människor står nere på gatan och utbyter dessa typiskt tragiskt återkommande fraser såsom vilket väder morgondagen har att erbjuda, för att de inte har annat att prata om, andra sitter och tar en kall öl och studerar människorna omkring sig i brist på annat att göra på sin semester.
Jag hoppas att åskan kommer snart.
I mitt huvud är det storm. Det kommer att gå över, förstås, men just nu stormar det likt ett utav Viking Lines fartyg på osäkert vatten, där passagerarna flyger omkring som berusade vantar i korridorerna, ungefär så känns det.
Trötta människor står nere på gatan och utbyter dessa typiskt tragiskt återkommande fraser såsom vilket väder morgondagen har att erbjuda, för att de inte har annat att prata om, andra sitter och tar en kall öl och studerar människorna omkring sig i brist på annat att göra på sin semester.
Några ungdomar från Naturskyddsföreningen jagar förbipasserande härute med meningar de starkt tror ska övertyga, för att de ska kunna få ett sälj. Jag tycker synd om dem faktiskt, de har ännu ingen aning om hur hatade de är, de där säljarna, men de är envisa och entusiastiska, det kan jag ge dem, men det är precis DET som näst intill varenda kotte i Sverige avskyr.. att bli påhoppade på gatan mitt på ljusa dagen när man är påväg åt sin destination, och någon plötsligt stör din personliga bubbla genom att försöka pracka på dig saker som kostar.
Jag själv är en av dem som rynkar på näsan och går över till andra sidan vägen om jag ser en 'sådan där' komma gåendes längre fram. Det är så det fungerar.
Medan kristallerna i mitt huvud har en rumlande berusad fest sitter jag vid fönstret med hakan i ena handen och försöker få ordning på dem genom att vrida huvudet fram och tillbaka på ett vis där jag antagligen måste se sinnessjuk ut om någon granne mittemot skulle råka kasta en blick mot vårt fönster. Det är övningar man ska göra om man drabbats av detta bisarra ting kallat kristallsjukan, så jag skiter fullständigt i om jag ser ut som någon som borde sitta på Säter, det är bara trevligt om människor får annat att prata om än vädret, eller hur?
Människor är så ambivalenta annars.
De där sommarsvettiga gnällspikarna till människor därnere på gatan får gärna fortsätta med vad de håller på med. Om några månader är det kylan det ska gnällas över istället. Same same, but different.
Det är tur att man kan smita iväg ibland, till andra ställen där det inte gnälls så mycket.
Det är tur att man kan smita iväg ibland, till andra ställen där det inte gnälls så mycket.
Well, nu har jag ingenting mer att komma med.
M
