Till helgen är Augusti här.
Den är redan här, sensommaren.
Vart tog tiden vägen?
 
Det har inte varit mycket till sommar, vädermässigt, men kärleksmässigt och vänskapsmässigt och glädjemässigt har den varit magiskt enastående.
Jag kan inte tänka mig den på andra vis eller med annat sällskap.
Dessutom gillar jag regn.
Det gör jag faktiskt.

Känslan när man en regnig kväll myser tillsammans i soffan med alla fönster öppna, när regnet smattrar på fönsterbrädan och åskan mullrar långt i fjärran, känslan när regnet dagen efter fortfarande hänger kvar som genomskinliga droppar på trädgrenar, löv och gräs, när morgonsolen får den vackra naturen att glittra, och det luktar så gott! Det är inte helt fel.
 
Snart kommer vi in i den tiden då hösten är ung och sommaren är sen och allt runtom oss dansar i en blandning mellan gröna gräsmattor och brandgula träd, en blandning mellan dofterna av blommor och förmultnande löv, mellan solsken och regn, mellan ljus och mörker.
- Jag älskar hösten.

Denna höst kommer dessutom att handla om nya äventyr och en ny start.
Studier, nya bekantskaper, spännande nya dagar.
Jag ser fram emot detta.
Insidan av min mage är fylld av fjärilar, både av glädje och spänning men även av nervositet och nyfikenhet.
Det är svårt att lägga band på vilka känslor man har exakt, men jag vet att det kommer att bli storslaget.
 
M
 

Kommentera

Publiceras ej